Vikingabloggen - vikingblogg.blogg.se

"Detta är ett Island!" utbrast Floke Vilgerdarsson efter att ha försökt bryta upp lite land för att odla i Island, men misslyckades. Det är ett ganska passande namn för en kall, karg och vindpinad ö mitt i Nordatlanten. Under mina doktorandstudier i Island försöker jag dela med mig av mina upplevelser utav detta underbara land, framför allt i form av hiking och fotografi/astrofotografi.

Ett geologiskt stickprov: Reykjanes-halvön

Kategori: Allmänt

Island har en väldigt intressant geologi, mycket på grund av att det ligger mitt på korsningen utav tre kontinentalplattor. I grova drag ligger det till såhär:
 
 
 (þórðarson et al., 2002)
 
De tjocka svarta linjerna på den högra utav bilderna visar hur de vulkaniska bältena går och man kan i stort sett säga att det är här som kontinentalplattorna delas; den Amerikanska i väster, den Eurasiska i öster och en liten mitt-platta som går ned i Atlanten i söder. De streckade linjerna är seismiskt aktiva regioner.
 
Ser ni halvön som går ut ned till vänster längs Reykjavnes vulkaniska bälte (RVB)? Dit åkte vi den första april i år! Företaget som anordnade exkursionen hette Útivist och de hade med en geologiskt bevandrad guide också. Dock talade han på isländska, så ett och annat gick över huvudet på mig, så att säga...
 
Här är alltså var vi är:
 
 
Tittar vi lite närmare på området så ser vi att en del längst ute på halvön är lite mörkare än det andra, eller hur?
 
 
Det mörkare området är efter ett vulkanutbrott på 1200-talet, som finns omskrivet i de gamla sagorna. De ljusare områdena är från längre tillbaka. Dock är det format efter istiden, så stenen har inte slipats rund och fin, heller är det inte sedimenterad sten utan det är lavafält.
 
Här är vi på väg uppför en gammal krater.
 
 
 
Här är kratern från andra sidan...
 
 
 
 
 
...och här är en utsiktsbild ut över en äldre del utav lavafältet:
 
 
 
 
 
Här nedanför ser vi hur stenen spruckit när den svalnat.
 
 
 
 
Denna stenformation kallas för pahoehoe och innebär att lavan flöt lätt (hade låg viskositet) innan den stelnade, enligt geolog Linda Reyier, som passande nog just skrivit sin kandidatuppsats om geologin på Reykjaneshalvön.
 
 
 
 
Det är mycket grottor när och var. Dock hittade vi ingen längre utsträckt grotta, utan bara små fickor.
 
 
 
 
Här ser vi kustlinjen längs den yngre lavan. Vackert va?
 
 
 
 
Trevliga formationer kan uppstå när svagare bergart vittrar bort
 
 
 
 
Och här är sedimenterad sjöbotten som hamnat under lavan
 
 
 
 
 
Det sista vi fick se på vår exkursion var ett tragiskt turistmål: platsen där den sista garfågeln (Great Auk på engelska) klubbades ihjäl. Fågeln blev i och med det utdöd och det var på den bortre av de två öar här nedanför, som det skedde, i slutet på 1800-talet. Den hitersta ön heter Karlen och den bortersta heter Eldey (Eldön). 
 
 
 
 
 
 
Við sjáumst!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: