"Detta är ett Island!" utbrast Floke Vilgerdarsson efter att ha försökt bryta upp lite land för att odla i Island, men misslyckades. Det är ett ganska passande namn för en kall, karg och vindpinad ö mitt i Nordatlanten.
Under mina doktorandstudier i Island försöker jag dela med mig av mina upplevelser utav detta underbara land, framför allt i form av hiking och fotografi/astrofotografi.
Mörkret kommer tidigare om kvällarna nu, och det blir nästan riktigt mörkt på natten. Det innebär inte bara tråkigheter, för nu kan man ju se stjärnhimlen och norrsken igen!
Åkte ut på Geldinganes (se förra inlägget) och provade att göra lite time-lapse med den nya kameran.
Första filmen är på moln som stryker förbi bergskedjan Esja i norr.
Detta var alltså det första försöket av att göra en time-lapse. Fjärrkontrollen från NetOnNet har pajat efter en användning, så kameran fick tryckas av manuellt, därav den darrande känslan i filmen.
Nästa film visar hur stor påverkan stadens ljus har på stjärnhimlen. Först ser vi karlavagnen hyfsat tydligt. Men sedan kommer det in moln som är upplysta av Reykjaviks gatuljus. Ljusförorenade rosa moln...
Det var att vänta norrsken igår kväll. Den geomagnetiska aktiviteten var hög och himlen tidvis klar. Så efter midnatt riktade jag upp kameran rätt upp och tog en till time-lapse. Tyvärr kom det inte med några norrsken, fastän att de kom fram just innan molnen täckte hela himlen, några svaga norrsken som man fick anstränga sig för att hitta.
Det blev ett någorlunda okay foto på ett norrsken. Med 20 sekunders slutartid så går det ändå bara nätt och jämnt att skönja ett lodrätt stråk strax över stadsljusen, nästan som en Batman-ljuskägla. Ser du det?
Efter ett och ett halvt år i Island får jag äntligen uppleva ett vulkanutbrott. Det är förvisso för långt från Reykjavik för att det ska gå att förnimma det direkt, men det är ändå ett vulkanutbrott i samma land!
Det hela sker mellan vulkanerna Bárðarbunga och Dyngjujökull vid Vatnajökull.
Hittills är det ett litet utbrott och det är osäkert ifall det ens kommer att bryta igenom istäcket. Såhär ser det ut från en live-kamera vid Bárðarbunga:
Efter nära fyra månader i Sverige är man nu tillbaks i Island. Möttes av 14 grader och solsken och islänningar i shorts och t-shirt. Jag kan lite förstå dem - tänk på hur man vill tro att det är varmare än vad det är i tidiga maj!
Hittade det perfekta stället för bokläsning i naturen idag. En liten halvö på gångavstånd hemifrån som heter Geldinganes, som det inte finns bilvägar på.
Förvisso 14 grader, men vindstilla, mjukt gräs och stenar att luta sig mot. Inte illa alls.
Vår näst sista natt spenderade vi i det lilla samhället Djúpavík som ligger här:
Här bor stensamlaren Jón. När vi kom fram tills hans ganska oansenliga hus så tänkte vi att vi skulle träffa någon byfåne som de flesta mindre byar verkar ha. Men Jón var den härligaste sortens människa som fanns. Han introducerade sig själv som en gammal hippie som sagt upp sig från sitt jobb och flyttat ut på landsbygden för kärleken. Han talade passionerat om varenda sten vi kollade på (och han hade flera tiotusentals liggades) och 95% av dem var från trakterna runt byn. Det framkom även att han var något av en auktoritet i ämnet. Flera islänningar kommer långväga till honom för att tala om stenar.
Här är han i sin lilla butik:
Han var heller inte ensam i byn om att jobba med stenkonst. En annna konstnär hade satt upp "Eggin i Gleðvík", en samling av skalenliga ägg från alla inhemska fåglar i Island:
(obs! bilden ovan är inte seriös)
Vi blev minst sagt stenbitna av stensamlaren Jón. Nästa dag, under vår sista etapp mot Egilstaðir, stannade vi vid ett lagom högt berg och gick på stenjakt.
Inga jättehäftiga fynd, blev en fin fångst ändå! Ett par glas-bubbelaktiga stenar och någon geod.
Ett par fler nedslag under vår resa mot Sverige i april följer nu. Först kommer Jökullsárlón:
Jökullsárlón - en sjö som bildats av smältvattnet från Vatnajökull på dess väg ut mot havet vid sydöstra Island. Sjön är full av isberg som guppande flyter sin långsamma väg ut mot havet
Vi kunde då och då höra det knaka till därute, när något isberg vände på sig eller sprack. Det simmade även runt lite säler mellan isblocken. Och när sundet smalnar så plockar strömmen upp hastigheten ut mot havet
Vissa isblock verkar ångra sig och letar sig tillbaka till landet:
