Flög från Landvetter igår, på ett plan som lyfte halv sju på morgonen. Uppstigning kl 3, långt tidigare än vad som förmodligen är tillåtet av Genévekonventionen. Så det logiska tänkandet blev alltså kvar i sängen i några timmar till.
På flygplatsen finns det en obligatorisk rutin: inspektera whiskyavdelningen på tax-freen. Den isländska tullen tillåter att man som mest tar med sig en liter starksprit in i landet, så den ynka litern är lika essentiell som passet och plånboken.
Jag bad killen i kassan på tax-freen att försegla whiskyn, men han informerade mig om att i transfern i Oslo har de ingen säkerhetscheck. Med det logiska tänkandet kvar i sänghalmen tog jag glatt (så glatt det går kl 5 på morgonen) min whisky och gick så och satte mig och väntade på att mitt flyg skulle lyfta mot bytet i Oslo på vägen till Keflavik.
Väl i Oslo följde jag pilarna som ledde mot utlandstransfer, och vips så stod jag i en säkerhetskontroll. "Du har vetske som ikke er førseglet, de må du ikke ha" fick jag veta. Panik! (och ilska över den inkompetente expediten på Landvetter!)
Säkerhetskontrollörskan hade förmodligen råkat ut för det här tidigare, så hon sa att "eftersom du har så mye ti, så kan du måske få tag på den insjekkede bagasjen din". Ned till bottenplan!
Kvinnan bakom SAS servicedisk ringde någon och fem minuter senare var väskan uppe på mitt privata Bosse-rullband, så att jag kunde packa ned whiskyn och checka in den på nytt. "Pakke den gott i mitten du, så den ikke knuser før dig!" föreslog hon.
Många historier går runt om dålig service och otrevlig personal på Gardermoens flygplats, men all ära åt dem!
