"Detta är ett Island!" utbrast Floke Vilgerdarsson efter att ha försökt bryta upp lite land för att odla i Island, men misslyckades. Det är ett ganska passande namn för en kall, karg och vindpinad ö mitt i Nordatlanten.
Under mina doktorandstudier i Island försöker jag dela med mig av mina upplevelser utav detta underbara land, framför allt i form av hiking och fotografi/astrofotografi.
Bara någon mil bort finns ett annat lavatubsystem, Surtshellir-Stephánshellir, ett system som håller en jämnare storlek som man kan gå upprätt i utan svårigheter
Det var ett par hundra meter mellan ingångarna, så det var totalt mörker under långa sträckor. Att fotografera med endast ficklampa som ljuskälla kräver en öppningstid på över tio sekunder, och utan stativ blev det att lägga kameran på stenar. Därav grodperspektiven
Inte dåligt av Zach att stå blixt still i 15 sekunder!
En gruppbild med 15 sekunders slutartid, och för mörkt för att kameran ska kunna autofokusera
I samma område där vi hittade Hraunfossar har det skapats ett grottsystem av lavaflöden. Efter ett utbrott för ca 1100 år sedan vällde det ut massiva mängder lava som flöt ut över ett stort område. De översta lagren av lavan stelnade först, så fortfarande flytande lava flöt under den stelnade ytan. När utbrottet avtog så utrymdes lavakanalerna och lämnade ett enormt grottsystem.
Det första grottsystemet vi besökte hette Viðgelmir och är ett 1585 meter långt lavarör. Taket har kollapsat på två ställen som utgör ingångar till grottsystemet. Här är en av dem
Detta grottsystemet har flera trånga partier och har varit avstängt för allmänheten sedan 20 år tillbaka. Man behöver en guide för att kunna ta sig vidare
Johanna såg min selfie och tänkte att vi varit nere i grottsystemet i flera dagar, vårt vatten är slut och vi funderar på att offra någon i gruppen
Nästa grottsystem är större och öppen för inträde!
Mina två kolleger Zach och Mette och jag åkte på utflykt under lördagen för att leka turister, samt för att stilla Zachs körbegär då han fick sitt körkort för bara någon månad sedan. Vi åkte till ett geotermiskt område med mycket färska lavaformationer
Vårt första stopp blev ett vattenfall där vattnet rinner under lavans ytlager
De andra lät mig ta ett panorama på villkoret att de fick vara med och spexa i det. Klicka på bilden för att se den fullstor
Som ni ser är landskapet kargt i stort, med lite gröna fläckar lite här och var. De flesta av de där gröna fläckarna är faktiskt kråkbärsbuskage
Kråkbär är något som fallit mig i tankarna att plocka förut, men efter lite efterforskning fick jag veta att de är rätt nyttiga, om än ganska smaklösa. Det gick inte att hålla bärplockarfingrarna i styr, speciellt som kameran ändå stod för sig själv och klickade bilder
Det är förvånansvärt svårt att hitta recept på kråkbärssylt, och man får tweeka google ordentligt för att inte få recept på krusbärssylt. Så jag improviserade, lika mycket socker som bär. Blev helt okay!
Jag har hört att man kan komplettera med citronsaft eller rabarber. Det ska också vara gott att blanda med blåbär, men den som kunde hitta blåbär...!
Vädret var skönt men blåsigt igår med låga moln i rörelse, så jag stack ut för att ta en time-lapse av dem. Jag ställde mig på det vanliga stället, Geldinganes, och riktade kameran mot Esja och Akrafjall. Filmen går i x150 verklig hastighet.
Titta speciellt på de små stackmoln som bildas och sedan upplöses när luften trycks upp utav Esjan. Visst ser det ut som röksignaler. I något av stackmolnspuffarna tycker jag mig kunna se lite turbulens. Häftigt va? Tycker också det är tjusigt när skuggorna av molnen stryker över bergskedjan.
Man ser hur det blåser på hur gräset skiftar, men framför allt på hur vinden rycker och sliter i kameran. Tomten, jag önskar mig ett stadigare stativ i julklapp
