"Detta är ett Island!" utbrast Floke Vilgerdarsson efter att ha försökt bryta upp lite land för att odla i Island, men misslyckades. Det är ett ganska passande namn för en kall, karg och vindpinad ö mitt i Nordatlanten.
Under mina doktorandstudier i Island försöker jag dela med mig av mina upplevelser utav detta underbara land, framför allt i form av hiking och fotografi/astrofotografi.
Reykjavik ligger nästan mitt på skarven mellan två kontinentalplattor som glider isär, så man kan hitta spår efter utbrott lite här och var. Just söder om stan finns en gammal krater efter ett ca 7000 år gammalt utbrott, där lavan lämnade efter sig en kanal där den flöt en gång i tiden. För mig blev det ett återbesök till platsen (http://vikingblogg.blogg.se/2013/july/lavafalten-i-heimork.html).
Marcus blev rastlös av motionärerna i området och slängde helt sonika av sig sina kläder och satte iväg i galopp
Vandringen börjar i den bortre änden av lavakanalen, som sedan leder rakt upp till vulkankratern
Kratern är runt 100 meter stor, kanske 30 meter djup och full av lavastenar (kanske inte så kontstigt eftersom det trots allt är en vulkan)
Klicka på bilden nedan för att få den förstorad
Det blev den sista utflykten under besöket, och mer än så fick det nog inte bli. Nu i efterhand tog det nog en hel vecka innan man återhämtat sig ordentligt igen. Nästa gång tar jag med en dagisklass på guidning så att det blir någon ordning på det hela!
Det sista stoppet på Golden Circle-turen är Þingvellir, den ursprungliga platsen för det isländska tinget, världens nu äldsta ännu fungerande ting. Det stod vid en klippvägg som bildats av kontinentalplatterörelser som då fungerade som en naturlig ljudförstärkare.
Vi var ganska trötta vid det laget, efter en hel dags turistande och lång bilkörning, så det blev ingen uttömmande utforskning av parken. Men Marcus träffade Björk och blev ren...
... och fraterniserade med den inhemska befolkningen
Vi hade inte med något boil-in-bag-ris för att testa ifall det går att göra som i reklamen, men det är ändå häftigt att kolla på!
Det är alltså ett hål ned i marken något hundratals meter som blir uppvärmt geotermiskt, och när vattnet når någon kritisk temperatur så att det börjar att expandera och trycket sjunker, så går allt över i gasform på en gång och - geysir!
Nina skulle fotografera nedvinds, så hon fick sig en dusch och kameran fick ligga på tork på kvällen
Man kan tycka att det är underligt att människor vill bo kvar i ett land där sommarvärmen sällan överstiger 20 grader, och sommaren inte är närapå lika lång som i södra Sverige. Men det finns något som väger upp det - varma källor!
På väg mot Reykjavik stannade vi in på Blå Lagunen, en underbar varmvattensbassäng som blivit av spillvattnet från ett geotermiskt kraftverk, och som är så tjockt med kisel och andra mineraler att siktdjupet är max några centimeter. Det finns också krukor med ansiktsinpackning lite här och var runt bassängen.
Behöver jag säga vilka som stod för "the comic relief" under resan?
Under helgen som var så var Johanna, min bror Mikael och hans fru Nina, samt Mikaels två barndomsvänner Martin och Marcus, på besök. Jag har ju mindre än ett år kvar i Island, så de tyckte det vore skamligt om de misslyckades att ta sig hit under tre år.
Jag mötte dem med vår hyrbil när de landade på torsdag eftermiddag, och sightseeingen började redan påväg från flygplatsen. Vi tog vägen längs Reykjanes, och gick över "bron mellan kontinenterna", dvs en bro som går över klyftan som bildats av att den Amerikanska och den Eurasiska kontinentalplattan glider isär vid Island
Längre fram längs turen runt Reykjanes råkade vi på det geotermiska kraftverket Reykjanesviti, och roades av den enorma mängd ånga som välde ut ur marken. Eller, de andra gjorde det medan Johanna och jag stod och såg på, som man gör när någon man ser någon springa in i supermättad luft i nollgradigt snålblåsigt väder
